Listor funkar alltid – #sofia40

By 4 augusti, 2016Okategoriserade

Jag brukar skämta om att jag alltid har haft en ålderskris när jag får frågan om jag känner av någon 40 års kris. Jag brukar berätta om när jag skulle fylla 18 och det kändes som döden. För efter 18 är det snart 20 och sedan går det bara utför. Så egentligen är det inte ett skämt. Jag har en konstant kris. Ålderskris. Dödsångest. Livsångest. Livskris. Det är ett sätt att leva. Ett sätt att på ett bakvänt- eller rättvänt sätt uppskatta livet. För när en hela tiden är rädd för att det snart tar slut eller iallafall tycker att det går för fort – då njuter man också mer. Jag njuter mer. Jag deppar i och för sig också mer. Och äter mer. När jag är glad och när jag är ledsen. Jag älskar mat oavsett. Men min poäng är att vara i en ständig existentiell kris håller mig på tårna så att säga. När den inte håller mig under täcket- men jag kommer ut därifrån med hyfsad regelbundenhet. Och har lärt mig komma ut tidigare nu än förr. Det finns ju flera plus med att vara närmare döden i dag än i går. En blir ju lite klokare- eller i allafall mer erfaren och jag lär mig av mina erfarenheter. Och vad som funkar för mig, vad som håller mig ovanpå täcket och inte under det.

(Nu blev det väldigt många under täcket liknelser här – och vill då vara tydlig med att jag pratar om deppighet och livsglädje och inte onani. Även om det funkar vid båda sinnesstämningarna. Onani alltså. )

Jag försöker inte skratta för mycket åt mitt 17 åriga jag- för den ångesten och den krisen var verklig då. Även om jag ibland frestas över att jämföra gårdagens smärtor och val med dagens och tycker så klart att det var bättre förr. Att jag inte förstod hur bra jag hade det eller att jag faktist inte då förstod vad riktig ångest eller kris var. På samma sätt som jag försöker låta bli att att omhulda mitt kroppshat och titta på bilder från förr och konstatera att jag DÅ var smal och snygg men att jag då tyckte att jag var tjock och ful- vilket betyder att när jag tittar på bilder på mig själv från idag om tio år så kanske jag gör samma iakttagelse. Förhoppningsvis inte. Förhoppningsvis kan jag snart sluta se på mig själv med den blicken och bara landa i att min kropp är min och den är fantastisk. På så många sätt. Det är ju en bra sak med att faktiskt bli äldre- det infinner sig en acceptans och en frid på många plan där det tidigare har varit fullt krig. Eller så här- jag orkar inte bry mig på samma sätt. Jag pallar inte kriga hela tiden. Jag är såklart inte immun mot kroppshets. Och jag vill vara snygg. Ibland känner jag mig snygg till och med. Men nu kan jag oftare säga och mena det;

Jag tränar faktiskt för att må bra.

Och den här är en favorit:

Styrketräning. Absolut. Det gör jag för att må bra. Och slippa ha ont i ryggen. 

Men det blir inget marathon för mig trots att jag blir 40 i februari. Nä. Där går gränsen även för mig. Men absolut- nog kommer den att märkas. Den här 40 års krisen eller vad det är. Jag har ju till och med startat en #. ( #sofia40)

Just nu brottas jag med hur jag ska fira att jag blir 40. För oavsett hur en ställer sig till den här med 40 års kris eller inte så är det ju ett fantastiskt tillfälle att ha fest. Jag tycker att det alltid finns anledning att ha fest. Och med min ständigt pågående livs och ålderskris så kan jag likväl satsa på 42 års fest som 40. Eller både och. Men ibland är det ju skönt att bara följa strömmen och normen och utropa 2017 till året då det ska firas ordentligt för oss 77:or. Så jag gör listor. Listor på för och nackdelar med att ha fest i samband med 40 års dagen. Listor på vad en fest kan vara. Listor på festlokaler. Listor på festvarianter och budgetvarianter. Jag gör också listor på vad livsprojekt. Listor på saker som ska bort ur mitt liv. Listor på saker jag vill göra. Listor på saker jag vill åstadkomma. Jag kanske behöver göra en lista för listorna?

Fortsättning följer..