Att hitta hem

By 18 augusti, 2012Nyheter, Politik

Hjälp Eriks mor och lillebror att hitta en bostad! 

Det är kris på riktigt nu. Nästa vecka börjar min lillebror skolan & han & mamma har fortfarande ingenstans att bo. De är hänvisade till att bo på vandrarhem (!) eller flytta från stan. Han är 12 år gammal & har redan ryckts upp med rötterna två gånger tidigare. De behöver något skapligt långsiktigt (minst 1 år) & någonstans i Stockholm så han kan gå kvar i skolan. Snälla hjälp oss. Vi är förtvivlade, rädda & trötta. Allra mest mamma & lillebror./ Erik 

Kan du hjälpa? Ring eller mejla mig så förmedlar jag kontakten till Erik. Ring 0708-569369 eller mejla fia@sofiakarlsson.se 

Jag hade tänkt att detta skulle bli ett inlägg som skulle vara en annons och en efterlysning för en bostad till mig och min blivande sambo. Jag ville pröva att göra om exprimentet som Emanuel Karlsten gjorde, att använda sociala medier som kanal till att hitta ett bra boende. Men jag tänker inte göra det. Jag vill istället med mig själv som exempel visa hur svårt det är att ta sig in på bostadsmarknaden här. Svårt för mig som är resursstark, kräsen och inte har någon annan att tänka på än mig själv egentligen. Hur svårt är det då inte för de som inte är lika starka. Jag vill därför efterlysa en bostad till Eriks mamma och lillebror. Jag prövar att använda sociala medier på det här sättet. Sprid gärna och använd #hittahem  Jag hoppas på succé.

Jag flyttade till Stockholm 2005. Jag flyttade hit även 2002 då jag blev ordförande för SFS, men efter det året vände jag tillbaka till min studentstad Göteborg. Men så 2005 var det dags igen. Den största anledningen var Feministiskt initiaitv. Vi hade precis startat Fi och min resa egen resa till den jag är idag fick också då en startpunkt vågar jag nog säga. Jag var en student som nästan var klar med min examen och som tyckte att organiserad feministisk kamp och bygga upp ett parti var mycket mer spännande än att skriva klart en magisteruppsats som var bedrövlig. Min politiska drivkraft och glöd, min politiska omognad, mitt bekräftelsebehov, min kommautprocess, mitt osunda förhållande till alkohol, min värkande själ allt det där  är sin egen historia och förtjänar minst ett eget blogginlägg eller varför inte en bok. Så vi lämnar det därhän och koncentrera den här berättelsen på bostäder och flytt.

Jag kom till Stockholm med en packning som fick plats i en Volvo. Första boendet var en etta i Farsta som jag delade med Karin. Karin och jag avverkade sedan två till andrahandsbostäder innan våra vägar skildes åt, vad gäller bostäder. Nu är vi i slutet av 2006  eller början av 2007. Jag har träffat en tjej som i den vevan flyttar till en etta vid Zinkensdamm. Jag bor kvar i Karins och min sista delade lägenhet i Mälarhöjden som jag nu delar med en annan kompis. Här kommer jag inte riktigt ihåg alla turer men någon gång under 2007 tror jag magasinerar jag mina saker i ett förråd, mitt bohag har växt sedan jag kom till Stockholm 2005, och flyttar in i min tjejs etta på ca 20 kvadrat på Söder. Här bor jag ett tag, min tjej bor där också på helgerna, hon arbetar utanför Stockholm.

Jag älskar att bo på Söder och drömmer om en egen lägenhet eller en större för mig och min tjej. Under 2008 får jag erbjudande om ett långtidskontrakt ( andrahand) i Mälarhöjden. Det är inte Söder, men Mälarhöjden är fint och jag längtar efter mer utrymme än 20 kvadrat vilket den här lägenheten har. Jag hämtar mitt saker från förrådet, tar för tusende gången hjälp av tappra vänner  och flyttar in i något som kom att kännas och vara mitt eget hem under ca två år. Av en rad olika anledningar blir jag tvungen att lämna lägenheten i Mälarhöjden under 2011. Jag maganiserar igen mina saker, denna gången med hjälp av en flyttfirma,  och blir inneboende i en stor tvåa, på Söder. Tillbaka på Södermalm. Det älskar jag, men som inneboende, inte riktigt drömmen men det funkar. Lägenheten är fantastisk, min hyresvärd likaså. Men jag lämnar ändå rummet under hösten 2011 och flyttar in igen i ettan vid Zinkensdamm. Vid den här tidpunkten är min tjej tillbaka i Stockholm på heltid och vi som under de här åren också har haft en jäkla resa som också förtjänar en egen bok, är trots allt fortfarande tillsammans och vi är väldigt bestämda på att det ska vi fortsätta vara. Så hösten 2011 är jag sambo med min kärlek, på Södermalm. Men lägenheten är fortfarande 20 kvadrat och det lockar inte fram mina bästa sidor. Under början av 2012 får jag ett erbjudande om att bli inneboende hos en bekant som har en fantastisk lägenhet vid Mariatorget. Jag antar erbjudandet och lämnar ettan men inte min kärlek. Vi har gångavstånd till varandra och vi letar mer eller mindre aktivt efter ett gemensamt långsiktigt boende.

Nu är vi framme vid nutid och jag har bott över sju år i Stockholm. Jag bor inneboende och det mesta av mina saker har igen och fortfarande ett eget hem i ett hyrt förråd. Jag har aldrig varit planerat smart när det gäller min boendesituation i Stockholm. Snarare typ kräsen och fattig. Men nu har mina aktier stärkts väsentligt på Stockholms bostadsmarknad. Jag har en bra fast inkomst, jag har sju år i bostadskö, jag planerar att dela boende med en person som också har fast inkomst. Bankerna kastar lånelöfte efter oss, samma banker som knappt innan beviljade ett möte. Jag kalkylerar och räknar på om vi ska flytta in i nyproduktion på Söder eller om vi ska köpa. Nyproduktion hyresrätt är sjukt  dyrt men det vore skönt med en hyresrätt. Men då är det ju typ bättre att köpa säger många, men jag har egentligen ingen lust. Efter endast en förlorad budgivning har jag utvecklat en allergi gentemot mäklare, homestyling och stressen när det gäller att köpa en bostad i Stockholm. Jag älskar Stockholm och hatar bostadsmarknaden. Jag vet att jag är sjukt priviligerad och fortfarande kräsen. Vi vill bo på Södermalm, Gärdet eller Lidingö. Och vi kommer nog att kunna göra det också.