Category

Okategoriserade

Omstart, rivstart och kanske summering

By | Nyheter, Okategoriserade, Sofia

Välkomna tillbaka!

Min blogg och hemsida har fått ny kostym av fantastiska Minna. Förändringen är också att min hemsida främst kommer vara min blogg. Vill man veta vad jag gör annars så går det lätt att klicka sig vidare härifrån.

Det här året har varit ett fantastiskt och väldigt jobbigt år. Både professionellt och privat och det verkar som 2015 kommer bli minst lika omtumlande, och det välkomnar jag. För alla tecken visar på att det är omtumlande blir på ett bra och förhoppningsvis roligt sätt.

Nu på Facebook kan man se hur många gör summeringar för hela sitt år med hjälp av de bilder man lagt upp under året. Jag försökte mig också på det, men fann det väldigt begränsande. Eller snarare att jag inte lagt upp tillräckligt många bilder för att göra mitt år rättvisa. Jag tror jag summerar delar av året här, så småningom. Det är ju trots allt över en vecka kvar på 2014. Vad som helst kan hända.

Tills nästa inlägg avslutar jag med bilden på min resväska fylld med julklappar och ingen packning, ännu. Imorgon bär det iväg till Skåne för julfirande med delar av familjen. Väskan får symbolisera hur mycket kan tyckas vara omöjligt men med tid, vilja och envishet så brukar det ordna sig. Om det så är livet självt eller bara att lyckas stänga en optimistiskt packad väska..

 

God Jul på er, vart ni än är.

 

Julklapparna får plats i alla fall

Julklapparna får plats i alla fall

 

Ett inlägg om ingenting

By | Okategoriserade

Jag har egentligen inget särskilt att skriva. Men jag känner att jag vill komma igång med mitt skrivande och bloggande igen. Så då skriver jag helt enkelt.

Jag sitter i vårt vardagsrum. Hunden ligger på den gröna mattan nedanför fåtöljen. Han snarkar. Det är mörkt för vi har ännu inte köpt några lampor. Vi har taklampa men det ljuset är för skarpt. Därför sitter jag i mörkret. Med ipaden som enda ljuskälla. Jag är trött. Väldigt trött. En intensiv jobbperiod bakom mig och framför mig känns semestern för långt borta. Ibland fundera jag på om man får en viss mängd energi för hela livet. Och om man bränner av för mycket i början så tar det liksom slut. Eller tröttheten kommer fortare. Mer återhämtningstid behövs. Samtidigt så gillar jag att jobba. Vara involverad. Ha mycket att göra. Det kanske snarare handlar om vad som ger och tar energi. Bli bättre på att säga nej. Enkla sanningar som vilken mindfullneskurs eller livscoach som helst kan säga. Låter också väldigt likt någon Annie Lööf skulle kunna säga.
Men så är det ju med sanningar. De är enkla att säga, svårare att förverkliga.

Nu ha hunden flyttat sig till sin korg. Snarkar ännu mer. Jag borde också gå och lägga mig. Att sitta i mörkret en en sen kväll odlar min melodramiska sida. Den behöver inte mer växtkraft.

Godnatt

En kvinnohatare filosoferar

By | Okategoriserade

Jag sitter i soffan i kommunikationsenhetens hörnrum på IOGT-NTO:s kansli. Jag känner hur jag är svettig och rosig på kinderna. Jag har druckit lite för mycket kaffe och mina tuggummi är nästan slut. Jag följer facebookdiskussioner och twitterflöden, jag formulerar kommentarer och pratar med journalister. Adrenalinet pumpar i kroppen på ett intensivt men lågmält sätt. I dag är dagen då IOGT-NTO under min ledning lanserat en av de största varumärkeskampanjer som organisationen gjort på mycket länge.  Idag är också dagen då jag öppet anklagas för kvinnohat, könsstereotypt tänkande och sexism i allmänhet. Så frågan är om det här är en bra dag eller inte när jag nu ska försöka summera.

Min erfarenhet av allt förändringsarbete i allmänhet och feministisk i synnerhet är att det är en balansgång. Balansgång mellan att synliggöra makt, normer och förtryck utan att för den skull befästa dem. Jag har många gånger fått svara på ” varför tjatar du så mycket om könsroller om du tycker de är fel?” Den frågan ringar in vad vi kan  kalla den feministiska paradoxen väldigt väl. Vi vill belysa och prata om det som vi vill förändra, när vi gör det befäster vi det som vi vill förändra.  Det var med den erfarenheten jag gick in i arbetet som IOGT-NTO:s kommunikationschef och det var den erfarenheten och kunskapen som jag har haft som riktmärke i framtagandet av den nu kritiserade varumärkeskampanjen.

Jag tänkte att det räckte, att jag är feminist, att vi har funderat och vänt och vridit på uttrycket i den här kampanjen. Jag tycker att det är briljant att med humor lyfta fram en schablonbild av alkoholnormen och låta två tillskruvade och tillspetsade heterosexuella stereotyper vara en hjälp för alla de som inte reflekterat över alkoholen i vardagen. Att på ett humoristiskt sätt lyfta en komplex fråga, som det är när det handlar om alla normer. Men naturligtvis räcker det inte med att bara vara feminist för att stå fri från alla former av uttryck kring sexism och kvinnohat. Jag precis som alla andra verkar i den verklighet som är.  Vägen till förändring är inte spikrak men den balansgången som jag är stolt över att IOGT-NTO vågar göra med mig i den här kampanjen kommer kanske trampa fel ibland. Men hellre att vi trampar fel men fortsätter framåt än att vi tystnar för att vi är rädda för kritik.

Med det sagt så är jag ändå förvånad över en del av kritiken mot de seriestripar som släpptes idag. Vi tolkar alla olika men det normativa tänkandet som skett när tolkningarna gjorts är märkligt. I stripen där ett fylle-sms går till chefen så har vissa tolkningar varit att chefen är man och att kvinnan sms:ar chefen för ett sent ligg. Vår tolkning är att en blöt kväll på krogen lätt gör att man sms:ar fel när man ska höra av sig till sin KK och därför hamnar i pinsamma situationer på grund av alkoholen. Att fastna i normtänk när man försöker bryta dem är uppenbarligen lätt oavsett situation.

Vi har arbetat med att ta fram en kampanj som ska räcka ett år. Under ett år ska vi följa två tecknade karaktärer som under resans gång kommer utvecklas, växa och möta en massa situationer och normer som de behöver bemöta. När vi gjort vår planering har vi sett hela året framför oss, vi har sett de olika faserna i karaktärernas ”liv” och vi har sett helhetsbilden. Vi vet vad vi vill uppnå när året är slut men den förförståelsen delas såklart inte av dem som får se kampanjen för första gången idag, och som ser serien i isolerade stripar. En kan bara tolka och döma utifrån det en har, och jag vill bara säga, vänta. Följ serien under året och se hur den och karaktärerna utvecklas. Självklart behövs input längs med vägen och det är inte säkert att vi alltid träffar rätt och då behöver vi stöttning tillbaka upp på rätt spår.

SFS i mitt hjärta

By | Okategoriserade

Idag åkte jag med bultande hjärta och svettiga händer till Eskilstuna. Jag hade fått frågan och tackat ja till att leda invigningen av årets stora händelse i studentsverige, nämligen Sveriges Förenade Studentkårers Fullmäktige. #SFSFUM

SFS är för mig en gammal kärlekshistoria som aldrig riktigt går över. Som en familjemedlem som jag håller riktigt kär men som också kan driva mig till vansinne. Som en klassåterträff, kul att se vad som blivit av oss men upptäcka att vi inte längre har så mycket gemensamt. SFS för mig är hat och kärlek, eller kanske snarare hatkärlek. SFS har en speciell plats i mitt hjärta, det blir ju så när en organisation har varit med och format mycket av det som är jag och mitt engagemang idag. Under min tid i SFS lärde jag känna många av de som jag idag betraktar som mina närmaste vänner, min familj. Det var i SFS jag lärde mig kontrapropositionsordningar och mötesformalia. Det var också här jag lärde mig argumentar för min sak, kanalisera mitt engagemang. Här fick jag bevis på att om vi går samman kan vi förändra. Här lades grunden för organiserade politiska jag, här växte min vilja till kamp för jämställdhet och jämlikhet mot sexism och förtryck. Här förstod jag för första gången vikten av fri utbildning och bildning betyder för ett fritt samhälle. Här lärde jag mig värdera studentinflytande inte bara som en garant för en kvalitativ utbildning utan som en av grundstenarna i en demokrati. Här förstod jag betydelsen av internationell solidaritet.

SFS är därför i mitt hjärta. För alltid. Men det var också i SFS som jag lärde mig supa på riktigt. Det höll på att sluta riktigt illa, men tack och lov är jag idag nykterist sedan flera år tillbaka. Det var i SFS som jag lärde mig att jobba för mycket, att inte vara rädd om mig. SFS kostade mig relationer, hälsa och en liten bit av min själ.

Så när jag fick äran att leda invigningen för #SFSFUM så ville jag säga allt detta. Till den rörelsen som betytt så mycket, gett så mycket och kostat så mycket. Jag vill berätta för de som är SFS idag hur viktiga de är, för samhället, för demokratin för studenterna som kommer efter. Jag ville berätta att de ska vara rädda om sig. Jag tror jag lyckade göra det.

Så med visdomsorden:

“Sup mindre, knulla mer och skit i stadgan” önskar jag SFS all lycka. Vi ses säkert igen.