All Posts By

sofia

Det är småsakerna som skaver

By | Feminism, TV

En reklamfilm för pensionssparande har fastnat. Inte för det är bra. Eller rolig. Utan för att den skaver. Egentligen en skitsak. Men många små skitsaker blir snar en stor .. ja ni fattar. Det blir en del av det nätet som snärjer oss. Som får mig att knyta näven. Som får mig att sucka och tänka, jaja det finns ju större problem. Som får mig att känna ” men vad faaan”. Som får mig att längta efter, ja jag vet inte längre. Kompetens, fantasi och normkritisk blick hos reklammakare kanske om vi ska börja någonstans.

Bolaget SPP har nu en reklamfilm som rullar med titeln ”My myself and I- tänk lite mer på dig själv”. Gott så. Vi anar redan där vad de vill sälja in. Och hur väljer då ett bolag som SPP att illustrera detta,  att vi ska se om vårt eget hus, samla i ladorna, tänka på oss själva. Penisspara förlåt jag menar pensionsspara?

Jo, först ser man ingenting det är lite blurrigt. Vi kanske ska tänka manlig utlösning? För sedan får vi se.. En Spermie! Och speakerrösten som berättar:

– ”Här kommer jag! ”

Jo vi förstod det. Det var lite övertydligt kanske. Eller menas att ”jaget” är spermien? Ja, tyvärr är det så. För berättelsen fortsätter.

-” I början var det bara jag sedan kom annat, jobb relationer.. ”

Och under tiden får vi följa spermiens väg i en livmoder fram till ett ägg. Det skulle kunna vara en upplysningsfilm om hur mänskligt liv blir till.  Men det är berättelsen om att jaget, människan, livet, börjar med spermien. Att det behövs ett ägg också för att vi ska kunna prata om början på ett ”jag” verkar inte vara så viktigt. Föreställ er det motsatta.

-”Här är jag”

Och så får vi se ett härligt vibrerande ägg som snappar åt sig i förbifarten en spermie som kommer lite vilset simmande förbi. Filmen fortsätter.

– ”I början var det bara jag sen kom annat emellan..”

Passivt mottagande eller framtå inträngande- våra roller så tydliga inpräntande innan vi ens har blivit till.

Jag fortsätter blogga

By | Feminism, Nyheter

Jag kommer fortsätta blogga. Kanske även ge ut en bok. Om hur saker och ting verkligen är. Jag kan tänka mig ställa upp i en morgonsoffa eller Skavlan. Eller komma till riksdagen och förklara ett och annat. Helt ideellt. ( paus för applåder)

Ja det var väl det.

Att hitta hem

By | Nyheter, Politik

Hjälp Eriks mor och lillebror att hitta en bostad! 

Det är kris på riktigt nu. Nästa vecka börjar min lillebror skolan & han & mamma har fortfarande ingenstans att bo. De är hänvisade till att bo på vandrarhem (!) eller flytta från stan. Han är 12 år gammal & har redan ryckts upp med rötterna två gånger tidigare. De behöver något skapligt långsiktigt (minst 1 år) & någonstans i Stockholm så han kan gå kvar i skolan. Snälla hjälp oss. Vi är förtvivlade, rädda & trötta. Allra mest mamma & lillebror./ Erik 

Kan du hjälpa? Ring eller mejla mig så förmedlar jag kontakten till Erik. Ring 0708-569369 eller mejla fia@sofiakarlsson.se 

Jag hade tänkt att detta skulle bli ett inlägg som skulle vara en annons och en efterlysning för en bostad till mig och min blivande sambo. Jag ville pröva att göra om exprimentet som Emanuel Karlsten gjorde, att använda sociala medier som kanal till att hitta ett bra boende. Men jag tänker inte göra det. Jag vill istället med mig själv som exempel visa hur svårt det är att ta sig in på bostadsmarknaden här. Svårt för mig som är resursstark, kräsen och inte har någon annan att tänka på än mig själv egentligen. Hur svårt är det då inte för de som inte är lika starka. Jag vill därför efterlysa en bostad till Eriks mamma och lillebror. Jag prövar att använda sociala medier på det här sättet. Sprid gärna och använd #hittahem  Jag hoppas på succé.

Jag flyttade till Stockholm 2005. Jag flyttade hit även 2002 då jag blev ordförande för SFS, men efter det året vände jag tillbaka till min studentstad Göteborg. Men så 2005 var det dags igen. Den största anledningen var Feministiskt initiaitv. Vi hade precis startat Fi och min resa egen resa till den jag är idag fick också då en startpunkt vågar jag nog säga. Jag var en student som nästan var klar med min examen och som tyckte att organiserad feministisk kamp och bygga upp ett parti var mycket mer spännande än att skriva klart en magisteruppsats som var bedrövlig. Min politiska drivkraft och glöd, min politiska omognad, mitt bekräftelsebehov, min kommautprocess, mitt osunda förhållande till alkohol, min värkande själ allt det där  är sin egen historia och förtjänar minst ett eget blogginlägg eller varför inte en bok. Så vi lämnar det därhän och koncentrera den här berättelsen på bostäder och flytt.

Jag kom till Stockholm med en packning som fick plats i en Volvo. Första boendet var en etta i Farsta som jag delade med Karin. Karin och jag avverkade sedan två till andrahandsbostäder innan våra vägar skildes åt, vad gäller bostäder. Nu är vi i slutet av 2006  eller början av 2007. Jag har träffat en tjej som i den vevan flyttar till en etta vid Zinkensdamm. Jag bor kvar i Karins och min sista delade lägenhet i Mälarhöjden som jag nu delar med en annan kompis. Här kommer jag inte riktigt ihåg alla turer men någon gång under 2007 tror jag magasinerar jag mina saker i ett förråd, mitt bohag har växt sedan jag kom till Stockholm 2005, och flyttar in i min tjejs etta på ca 20 kvadrat på Söder. Här bor jag ett tag, min tjej bor där också på helgerna, hon arbetar utanför Stockholm.

Jag älskar att bo på Söder och drömmer om en egen lägenhet eller en större för mig och min tjej. Under 2008 får jag erbjudande om ett långtidskontrakt ( andrahand) i Mälarhöjden. Det är inte Söder, men Mälarhöjden är fint och jag längtar efter mer utrymme än 20 kvadrat vilket den här lägenheten har. Jag hämtar mitt saker från förrådet, tar för tusende gången hjälp av tappra vänner  och flyttar in i något som kom att kännas och vara mitt eget hem under ca två år. Av en rad olika anledningar blir jag tvungen att lämna lägenheten i Mälarhöjden under 2011. Jag maganiserar igen mina saker, denna gången med hjälp av en flyttfirma,  och blir inneboende i en stor tvåa, på Söder. Tillbaka på Södermalm. Det älskar jag, men som inneboende, inte riktigt drömmen men det funkar. Lägenheten är fantastisk, min hyresvärd likaså. Men jag lämnar ändå rummet under hösten 2011 och flyttar in igen i ettan vid Zinkensdamm. Vid den här tidpunkten är min tjej tillbaka i Stockholm på heltid och vi som under de här åren också har haft en jäkla resa som också förtjänar en egen bok, är trots allt fortfarande tillsammans och vi är väldigt bestämda på att det ska vi fortsätta vara. Så hösten 2011 är jag sambo med min kärlek, på Södermalm. Men lägenheten är fortfarande 20 kvadrat och det lockar inte fram mina bästa sidor. Under början av 2012 får jag ett erbjudande om att bli inneboende hos en bekant som har en fantastisk lägenhet vid Mariatorget. Jag antar erbjudandet och lämnar ettan men inte min kärlek. Vi har gångavstånd till varandra och vi letar mer eller mindre aktivt efter ett gemensamt långsiktigt boende.

Nu är vi framme vid nutid och jag har bott över sju år i Stockholm. Jag bor inneboende och det mesta av mina saker har igen och fortfarande ett eget hem i ett hyrt förråd. Jag har aldrig varit planerat smart när det gäller min boendesituation i Stockholm. Snarare typ kräsen och fattig. Men nu har mina aktier stärkts väsentligt på Stockholms bostadsmarknad. Jag har en bra fast inkomst, jag har sju år i bostadskö, jag planerar att dela boende med en person som också har fast inkomst. Bankerna kastar lånelöfte efter oss, samma banker som knappt innan beviljade ett möte. Jag kalkylerar och räknar på om vi ska flytta in i nyproduktion på Söder eller om vi ska köpa. Nyproduktion hyresrätt är sjukt  dyrt men det vore skönt med en hyresrätt. Men då är det ju typ bättre att köpa säger många, men jag har egentligen ingen lust. Efter endast en förlorad budgivning har jag utvecklat en allergi gentemot mäklare, homestyling och stressen när det gäller att köpa en bostad i Stockholm. Jag älskar Stockholm och hatar bostadsmarknaden. Jag vet att jag är sjukt priviligerad och fortfarande kräsen. Vi vill bo på Södermalm, Gärdet eller Lidingö. Och vi kommer nog att kunna göra det också.

 

Hej från min bubbla

By | Feminism, Politik

Jag erkänner. Jag lever i min bubbla och trivs ganska bra där.  Jag tror de flesta har sin bubbla. Där umgås en med folk som är ganska lika en själv, som tycker ungefär samma. Som har samma grundförståelse för hur en ser på samhället och kanske vad en tycker behöver förändras. Bubblan blir ibland stor, där finns kanske folk som inte alls tycker lika. Men där en kan mötas i någon form av intellektuell hederlighet. Eller kanske välja vilka frågor som en tycker lika och lämna andra därhän. Kanske är en överens om problembilden men inte åtgärderna. Tillexempel som att Mona Sahlin och Birgitta Ohlsson kan invigningstala tillsammans på Stockholm Pride. Eller att Gudrun Schyman och Birgitta Ohlsson är väldigt överens om väldigt många saker om du lyssnar på dem i ett samtal om jämställdhet och feminism. Eller att jag har varit styrelsekollega med Peter Althin.

Mitt förra inlägg om vita kränkta män har fått en del kommentarer. Hejarop från de som delar min bubbla helt eller delvis. Och starkt ifrågasättande av de som inte gör det. Jag försökte igår på twitter diskutera hur jag ser på generaliseringar, gruppindelningar och rasism. Det är inte riktigt görbart på 140 tecken i taget. Tur att jag har min blogg. Och tur att andra kan göra det väldigt mycket bättre än jag. Nedan klipper jag in lite från skriften ”krokben och utsträckta händer” skriven av Sandra Dahlén på uppdrag av Allt Om Jämställdhet ( där jag ingår) . Hela skriften finns att ladda ner här, bra läsning för en grund i makt, normer och rasism. I skriften finns också massor av bra lästips på bra litteratur. Jag älskar också det är blogginlägget som förklarar det här med hierarkier utifrån spellogik. Fantastiskt roligt och smart. 

UTDRAG FRÅN KROKBEN OCH UTSTRÄCKTA HÄNDER 

Vi har mest makt

Det är inte fel att gruppera sig själv och andra. Det problematiska är vad som anses vara grupper, hur vi fyller dessa grupper med innebörd och vilken statusskillnad som därmed uppstår mellan grupperna. Motsatspar skapas såsom man/kvinna, svensk/invandrare, heterosexuell/homosexuell, ung/gammal. Dessa motsatspar får konsekvenser för hur samhället organiseras och vilka möjligheter enskilda individer får. Det som utesluter, osynliggör och trycker ner stora grupper av människor är idén om olikhet – att ”vi” är normala och ”dom” är helt annorlunda och fel. En samhällelig besatthet vid kategoriserande handlar alltså om hierarkier, annars skulle inte uppdelningarna uppfattas som så viktiga.

Normer 

Det som är norm ses som allmänt. De personer som uppfyller många normer ses som neutrala – de har inget särskilt kön, särskild etnicitet, hudfärg eller sexualitet. Normen i vårt samhälle är en gående, seende och hörande människa. Normer byggs in i samhället, exempelvis i infrastrukturen, vilket påverkar vem som kan ta sig in i butiker, vem som kan köra bilar eller ta till sig information. Det står inte i några regleringar för samhällsbygge att det ska göras så att det passar bäst för gående, hörande och seende människor. Normen uttalas inte.

Privilegier

I intersektionella analyser av makt lyfts inte bara de som får sämre villkor. Lika viktigt är att se de normer som ger bättre villkor. Många lever med privilegiet att hela tiden få bekräftelse på att de är normala och del i gemenskapen. Med detta brukar även följa resurser i form av pengar. De personer som uppfyller många normer får på så sätt en bättre position i samhället än de som inte gör det. Män är norm, likväl som vithet, medelklass, heterosexualitet, hög funktionalitet och medelålder. Norm ska dock inte förväxlas med majoritet i ett land eller världen. Män är bara hälften av befolkningen i Sverige. Räknar man bort människor med funktionsnedsättningar, homo- och bisexuella, väldigt unga och gamla, samt de som inte anses vara svenska, blir det bara en liten grupp kvar. Denna lilla grupp har dock mycket makt och kan därför definiera hur världen ser ut, vad som är viktigt, vad som utgör problem och vad som inte gör det. De har alltså större tolkningsföreträde än andra. Genom att stifta lagar, fördela pengar, initiera stora samhällsdebatter, vara chefer, skriva läromedel, forska och nå ut med konst erhåller vad vi kallar normbärare stora maktpositioner i samhället.

 

Människor är inte helt underkastade andras medvetna eller omedvetna diskriminerande beslut. Handlingsutrymme formas av en mängd olika resurser i olika sammanhang. Det gör att människor kan agera på olika sätt. Förtryck sätter djupa spår i människors liv samtidigt som det individuellt hanteras på olika sätt. Somliga väljer att sätta ord på erfarenheter medan andra blir uppgivna, väljer att hålla tyst och förtränga. Utsatthet för diskriminerande handlingar innebär dock sällan ett helt passivt accepterande av orättvisor. Motstånd kan exempelvis handla om kamp om problemdefinitionen och hur den diskriminerande ordningen kan och bör förändras. När underordnade grupper kräver förändring brukar de dock ofta mötas av argument såsom att de enbart talar i egen sak. Normpersoner tycker däremot att de frågor de driver är allmänna frågor. Kampen om att definiera samhällsproblem blir därmed en tydlig maktfråga och kan vara nyckel till förändring.

Vita kränkta män

By | Politik, Pride

Jag har precis kommit hem från Pride Park och känner mig oerhört glad och politiskt peppad. Invigningstal av Birgitta Ohlson och Mona Sahlin gav fantastiskt med energi. De visar genom sitt arbete att uthållighet är ett måste och att vi kan tillsammans med alla som kämpar för mänskliga rättigheter kan åstadkomma förändring. Även om det tar tid. Även om man inte alltid tycker lika.

Jag sätter mig framför datorn för att kolla twitter och facebook främst. Ingen särskild anledning men ville se vad som diskuterades och sades om prideinvigningen tillexempel. Då ser jag att flera av mina vänner på facebook länkar till det här blogginlägget om nazister på pride house. Pulsen stiger och jag klickar mig vidare och ser att det är Christoffer Dulny  från SDU som har:

1. Surfat runt lite på Stockholms Prides hemsida

2. Sett programpunkten ”Queer People of color” där det uttryckligen står att det är en separatistisk programpunkt där inbjudna är icke vita hbtq-personer

3. Tänkt att det verkade väldigt konstigt, känt sig lite kränkt och förskräckt

4. Blivit ännu mera kränkt

5. Känt att så här får det banne mig inte gå till men det får man väl inte säga i det här landet

6. Känt sig manad att göra något åt detta.

7. Köpt ett dagspass till Pride House

8. Gått in och satt sig på seminariet och smygfilmat

9. Blivit vänligt ombedd att gå därifrån

10. vägrat!

11. Blivit eskorterad ut därifrån av vakter

12. Konstaterat att nu har jag blivit utsatt för rasism

13. Spelar in ett klipp på youtube

14. Meddelar att han ska anmäla detta till DO och kontakta prideledningen

Ett fantastiskt dagsverk av en vit kränkt man. Jag tror han kan sova gott i natt. Själv kommer jag ha svårt att somna. Jag är så förbannad så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Denna illvilja och vad jag tror är utstuderad dumhet gör mig matt. Rasismen och självgodheten gör mig rädd.

Jag skriver det här blogginlägget för att visa arrangörerna av programpunkten ”Queer People of color” min solidaritet med deras antirasistiska arbete. ( och jag undrar lite varför programpunkten är borttagen från Stockholms prides hemsida?) Jag skriver det här blogginlägget för att jag är så trött på vita män som tar sig rätten att spela dumma och sprida ut sin rasistiska smörja överallt. Jag skriver det här blogginlägget för att uppmana oss alla att våga ta tydligare ställning mot rasister. Jag skriver det här inlägget för jag är så sjukt trött på vita kränkta män. Lägg av.

 

 

Nytt jobb

By | Nykter, Sofia

Den här våren har varit väldigt händelserik. I alla fall om jag ser till mitt professionella jag. Jag har beslutat mig för att lägga ner, ta en väldigt lång paus från mitt företag och min roll som konsult. Istället är jag sedan 1 juni i år kommunikationschef för IOGT-NTO. Det känns fantastiskt bra. Jag har en fast anställning vilket jag inte haft sedan jag jobbade på Burger King 1997. Bara det gör det lite fantastiskt. Det som gör det mest fantastiskt är dock att få chansen och möjligheten att arbeta i en gammal folkrörelse som är modig och kaxig. Jag får vara i ett sammanhang där vi är många som strävar efter en bättre värld, där vi alla jobbar för förändring. Det är lyxigt och alldeles underbart. Den här bloggen kommer inte handla så mycket om min arbetsplats. Men det kommer säkert märkas att jag är med och jobbar i nykterhetsrörelsen. Jag har dock gett upp att försöka ha någon form av plan eller strategi för den här bloggen. Den får bara vara helt enkelt. Och förhoppningsvis glänser den till ibland.

Trosor eller hår

By | Feminism, Sofia

Jag fortsätter mitt videobloggsäventyr. Denna gång har jag egentligen inte så mycket att säga, och pratar ovanligt lågt. Så hör ni och förstår ni vad jag säger: Grattis till er.