All Posts By

minna

En tågresa i verkligheten

By | Feminism, Sofia

Nej jävla skit tänkte jag när jag insåg vilken plats jag hade fått på min tågresa tillbaka Stockholm. Två av de fyra platserna var redan upptagna av två äldre herrar i full färd med att njuta av  sin medhavda whisky.

Åh damsällskap !

Utbrast den ena av dem förtjust när jag visade att jag skulle ta plats i gemenskapen.

Vilken tur vi har!

fyllde den andra i följt av ett skrockande  för att understryka det småroliga och charmerande i sin kommentar. Jag fann mig snabbt, det är lätt att göra det, finna sig i sin förväntade roll. Så jag log på det mest bedårande sätt jag kunde och sa:

Det är verkligen er lyckodag idag.

Mitt nyfunna resesällskap indikerade direkt att de inte tänkte låta mig läsa mina nyköpta tidningar ifred. Egentligen inte mig emot, det är trevligt att prata med nya människor och det är ofta i de oväntade mötena som de intressantaste diskussionerna och tankarna kan uppstå. Men jag ska erkänna att jag svor lite tyst för mig själv. Jag hade mina aningar åt vilket håll samtalet kunde barka och att jag snabbt måste bestämma mig för om jag tänkte behålla min självpåtagna rollen som den leende och tillmötesgående TREVLIGA Sofia , med  de snygga benen som den skrockande av herrarna förtjust konstaterade. Eller om jag skulle markera att jag ville vara ifred. Jag bestämde mig för att trots allt prata med männen som var väldigt artiga, och jag tänkte, jag har ju snygga ben, det är inget att förneka. Och varför ska jag vara en sån typisk feministsurfitta och tolka en komplimang som något annat än en komplimang. Dessutom som den skrockande förklarade sin kommentar med så kunde han inte hjälpa det. Så är det för män, det är biologiskt om det ser snygga tuttar eller ben så måste de titta. Och uppenbarligen också berätta om sina iakttagelser.

den icke skrockande vände sig till mig med sin första fråga.

Vad har du gjort i Lund då?

Här fick jag snabbt överlägga med mig själv igen. Säga sanningen och inte veta hur reaktionen skulle bli, eller hitta på något neutralt och enkelt som skulle passa både min roll och behålla den goda stämningen i kupén. Jag bestämde mig för att inte vara så fördomsfull. Tutt och biologi kommentaren kanske inte gav så många poäng i min bok, men bortsett från det så var det som sagt väldigt artiga herrar. Och även män i övre medelåldern visar sig oftare än vad jag tror vara feminister eller iallafall kunna diskutera feminism på ett jäkligt bra sätt. Så jag tänkte, jag chansar och håller mig till sanningen.

Jag har varit på möte med Feministiskt initiativ

sa jag och log igen. Denna gången något överdrivet. Båda herrarna spärrade upp ögonen och ryggade förskräckt tillbaka. Samtidigt satte de upp sina händer framför sig som att skydda sig från en attack från mig och utbrast i kör

Så du är en sån. Då får vi passa oss!!

Sedan brast de båda ut i skratt och jag såklart stämde in. Därefter följde ett  ”intressant” samtal om Feministiskt initiativ och feminister och frågan om det finns något problem egentligen som kan kallas ojämställdhet. Herrarna kände inte till några kvinnor som var missnöjda med sina liv. Så det var ju ett godtagbart bevis för att det råder jämställdhet.  De båda herrarna konstaterade  också att de ALLTID behandlat kvinnor väl och att de faktiskt precis innan jag kom hade berömt sina fruar.Jag vet faktiskt inte om de räknade in det som ett bevis på hur jämställt det är, eller om de bara ville dela med sig.Bara en gång under samtalet blev jag kallad korkad och lilla vän,men jag antar att det också kan ha en biologisk förklaring så jag lät det vara. Jag log och argumenterade lugnt och sakligt men lyckades inte övertyga om att jag inte hade helt fel eller snarare att deras fakta på området snarare föll under kategorin ”åsikter”.

Våra vägar skildes åt i Alvesta, en glädje för oss alla, även om vi bytte samtalsämne den sista kvarten och den ena herren erbjöd sig att bli min mentor. Något förvånande måste jag säga, men bortsett från våra olika utgångspunkter vad gäller feminism så verkade det vara en klok man. Så klok som det nu  går att hitta, och en mentor från verkligheten kanske inte är fyskam för en verklighetsfrånvänd manshatare och flata.

 

 

Stockholm Pride idag – dagens tips

By | Nyheter

Är du på Stockholms Pride idag så tycker jag du ska gå på det här seminariet om familjepolitiska visioner. Inte bara för att jag moderera det, även om det såklart är en god anledning. Utan för att det är en fantastisk panel som kommer hålla en hög nivå och locka till eftertanke såväl som skratt. Kom och lyssna och var med i samtalet som kanske bekräftar din vision, provocerar dig eller bara får dig att tänka ”ja.. så kan en ju också se på det.”

Stolt varje dag, Happy Pride

By | Feminism, Politik, Pride

Pride, Pride, Pride!! Jag älskar Prideveckan. Jag älskar att det är så många programpunkter som är bra och intressanta att jag nästan inte behöver läsa programmet- utan bara kan blunda och peka ut något på måfå. Vad det än blir så blir det bra. Jag älskar att strosa runt på kulturhuset och stöta på en vän som jag inte träffat på evigheter och helt plötsligt så är vi ett gäng på fem som hänger på fiket på taket. Jag älskar att gå runt, runt i Prideparken och äta godis från utställarna, heja på folk och så ofta som möjligt pussa min snygga flickvän.  . Jag sträcker på mig och är stolt, över den jag är, över hur jag väjer att leva mitt liv, över min politiska kamp, över min fantastiska fina flickvän. Jag är stolt över allt detta alla andra dagar också men under Prideveckan är det något extra. Pride är en fest men det är framförallt ett ställningstagande. För ett bättre samhälle, ett öppnare samhälle- ett mer demokratiskt och rättvist samhälle. Det är också en påminnelse om att vi här i Sverige kan vara glada över många framsteg som kampen har resulterat i men att vi också har anledning att inte vara nöjda och fortsätta kämpa.

För mig är de så kallade HBT- frågorna en viktig del i den feministiska kampen. För mig är en feministisk politik en politik som kämpar mot heteronormativitet, homofobi, rasism och sexism. Terrordåden i Norge och reaktionerna och debatten här i Sverige efteråt visar hur viktigt det är att kampen mot rasism blir tydligare och starkare.Lena Sundström beskriver det bra på  DN kultur ” Så skapas en fiende”. Hon lyckas formulera och sätta fingret på språkets makt, och hur viktigt det är att så upp för alla människors lika värde. Därför känns Pride viktigare än någonsin i år. Därför ÄR Pride viktigare än någonsin i år. På många sätt, på alla sätt måste du och jag i det stora och i det lilla varje dag stolt kämpa för ett bättre samhälle. En vecka om året är det dock lite festligare och lite mer schlager, men det är samma kamp.

Happy Pride !

 

Vi bekämpar hat med öppenhet och solidaritet

By | Nyheter, Politik

Igår satt jag på en båt och blickade ut över Stockholms vackra skärgård. Ett dygns frånvaro från nyhetsflöde och uppdateringar kändes skönt. Soldränkta klippor och cykeltur genom sommarregn hade skingrat mina tankar och gett mig en skön semesterkänsla. Jag hörde några spridda kommentarer från medpassagerare om terrorattentat i Oslo. Snabbt rotar jag fram min iphone och kollar in twitterflödet. En bomb i Oslo. Flera döda. Spekulationer på gång om vilka som kan ligga bakom. Smaklösa antydningar från SD. Samtidigt läser jag om skottlossning på en ö utanför Oslo. Konstigt att det händer samtidigt. Fruktansvärt. Tänk om det hänger ihop? Förstår att det pågår nu. Ser twets som uppmanar att inte ringa till ungdomarna på Utöya. De försöker gömma sig från någon som skjuter kallblodigt. Realtidsuppdateringar via sociala medier skapar vid sådana här katastrofer en känsla av hopplöshet. Jag vill ställa mig upp och skrika åt det halvpackade fulla paret bakom oss som tjafsar om gud vet vad att kan ni inte BARA HÅLLA KÄFTEN. Det är någon som skjuter på barnen, på ett politiskt ungdomsläger. Det är inte klokt. Stanna båten. Går någonting. Maniskt laddar jag fram nya uppdateringar hela tiden. Förstår att Ali Esbati befinner sig på ön. Känner inte honom. Följer bara honom på Twitter. Men oroar mig ändå. Ropen på hjälp och försäkringar på Twitter från deltagarna på Utöya att de är OK för att sedan inte twittra något mer får mitt hjärta att värka. Jag känner mig som en ofrivillig åskådare till en hemsk tragedi.Någon som bara står och tittar på där andra lider. Jag vill hjälpa. Men det ända jag kan göra är att surfa nyheter på min iphone och dela plattityder med andra resenärer som också maniskt klickar på sina telefoner.

Idag vaknade jag till nyheten att över 80 personer dödades kallblodigt på Utöya. Jag lyssnar på Alis ögonvittnesskildring från massakern och blir helt svettig. Jag läser och gråter blogginlägg från Prableen Kaur och känner lättad över att hon klarade sig. Jag häpnar över journalisternas stolpliga utfrågningar både  i SVT och TV4, förstår att det inte är lätt att köra direkt så många timmar i rad i en sändning som inte gått att förbereda. Men undrar ändå. Har de ingen koll? Läser Emanuel Karlstens inlägg om mördare och sociala medier. Jag läser Anders Wallner som påpekar att vi också måste prata om mäns våld. Jag baxnar över SVT:s kommentator Bo-Inge Andersson som pratar om en NY hotbild.  På vilket sätt är extremister och terrorister på högerkanten NY? Den här tragedin synliggör också på ett skrämmande sätt hur enögd mediabilden är och hur lätt det generaliseras och hur vi söker trygghet i en enkel förklaringsmodell. Men det är inte enkelt, hat finns överallt. Det är hatet som är det största hotet mot demokrati och solidaritet. Hatet som föder rädsla och som spär på rasismen i det stora och i det lilla. Därför baxnar jag över Bo -Inge. Bo -inge borde veta bättre. Som så många andra.

Det sker attentat, mord, katastrofer, tragedier runt om i världen varje dag. Hatet och rasismen finns hela tiden runt omkring oss. Men det som hände i Norge igår berör mig djupare därför att det är närmare. Och därför det är ett sådant utstuderat hat mot demokrati och öppenhet. Därför är det stödet som visas de drabbade, AUF, hela Norge på flera sätt hoppingivande. Vi bekämpar hat med öppenhet och solidaritet.

Sista dagen

By | Almedalen 2011

Imorgon åker jag hem från Almedalen, men om jag ska vara ärlig hade jag gärna åkt redan idag. Dock kommer kvällen innehålla ett par trevliga mingel och fester- så tråkig kommer inte denna sista kväll att bli.

Ser framemot att höra Juholts tal ikväll främst faktiskt ur en retorisk vinkel. Kan han vara mer än bara en mysrolig gubbe?

Kvällens höjdpunkt kommer annars bli Queermingel i en Visby trädgård.

Negativa ord säger Maud, jag säger rasism

By | Nyheter

Jag var på Centerns seminarium om nybyggarlandet Sverige. Ett seminarium som var roligt och intressant på många sätt men också frustrerande. Maud Olofsson inledde med att säga att det finns så mycket negativa ord som används för att beskriva invandrare och integration, och att hon hoppades att vi skulle börja prata mer postivt. Börja prata om Sverige som ett land med nybyggaranda. Negativa ord? Det var nog den lamaste omskrivningen på strukturell rasism som jag har hört.

Torgmöte med Schlager

By | Almedalen 2011

Jag blir alltid lite förvånad att jag blir så excallterad varje gång jag får en mikrofon i min hand och drömmar väcks om en tillvaro som schlagerartist, journalist, talkshowvärd eller vad som helst som involverar att jag får möjlighet att ge min syn på saker och ting. Eller bara hålla låda och få uppmärksamhet. Så i dag klockan 11 när jag var med på Fi torgmöte så pirrade det härligt i magen. Stina Svensson hade bett mig vara med som hennes sidekick/intervjuare när hon hade torgmöte på Donners Plats. Och vilket torgmöte det blev, Stina och jag funkar väldigt bra ihop och det blev bra.  Jag har flera källor på det inte bara jag som tycker det. Faktiskt.

 Det är en konst att hålla torgmöte om en inte är en Gudrun Schyman. Gudrun är en fantastisk talare, och hon får direkt en storpublik när hon ställer sig på ett torg. Både för att hon som sagt är en inspirerande talare men också såklart för att hon är GUDRUN.  Om en inte har kändisstatus får en ta till andra grepp och det gjorde vi idag. Med sidekick och lite musik rockade Stinas torgmöte. Vi kommer köra igen på fredag klockan 11. Här är dagens möte i punktform:

#  Vi är både flator och feminister men vi hatar inte män och man måste inte vara flata för att vara med i Fi

# Fi har bildat en skuggriksdagsgrupp för att vara en blåslampa på alla riksdagspartier- vi skuggar er och vi ser er!

# Vi brände inga pengar men vi pratade om varför vi gjorde det i fjor, det vill säga att vi kämpar vidare mot lönediskriminering, och såklart har vi även förslag på lösningar

Musik som spelades och illusterar vår politik:

9 to 5, Dolly Parton ( Om arbetstidsförkortning)

I take a fool to remain sane, The Ark ( Ibland undrar vi om det är vi eller världen som är galna)

Fuck You, Lily Allen ( Om vårt arbete mot rasism och homofobi, och även ett bra soundtrack till söndagen här i Almedalen )

Common People, Pulp ( vi är verklighetens folk )

Bra vibrationer, kicki Danielsson ( Fi ger Bra vibrationer)

Jag har fullt upp med torgmöte och förbereda mig inför dagens seminarium som jag ska moderera så jag har ingen koll på vad som händer i Almedalen utanför min bubbla. En känsla jag tror många känner igen…