En kvinnohatare filosoferar

En kvinnohatare filosoferar

Jag sitter i soffan i kommunikationsenhetens hörnrum på IOGT-NTO:s kansli. Jag känner hur jag är svettig och rosig på kinderna. Jag har druckit lite för mycket kaffe och mina tuggummi är nästan slut. Jag följer facebookdiskussioner och twitterflöden, jag formulerar kommentarer och pratar med journalister. Adrenalinet pumpar i kroppen på ett intensivt men lågmält sätt. I dag är dagen då IOGT-NTO under min ledning lanserat en av de största varumärkeskampanjer som organisationen gjort på mycket länge.  Idag är också dagen då jag öppet anklagas för kvinnohat, könsstereotypt tänkande och sexism i allmänhet. Så frågan är om det här är en bra dag eller inte när jag nu ska försöka summera.

Min erfarenhet av allt förändringsarbete i allmänhet och feministisk i synnerhet är att det är en balansgång. Balansgång mellan att synliggöra makt, normer och förtryck utan att för den skull befästa dem. Jag har många gånger fått svara på ” varför tjatar du så mycket om könsroller om du tycker de är fel?” Den frågan ringar in vad vi kan  kalla den feministiska paradoxen väldigt väl. Vi vill belysa och prata om det som vi vill förändra, när vi gör det befäster vi det som vi vill förändra.  Det var med den erfarenheten jag gick in i arbetet som IOGT-NTO:s kommunikationschef och det var den erfarenheten och kunskapen som jag har haft som riktmärke i framtagandet av den nu kritiserade varumärkeskampanjen.

Jag tänkte att det räckte, att jag är feminist, att vi har funderat och vänt och vridit på uttrycket i den här kampanjen. Jag tycker att det är briljant att med humor lyfta fram en schablonbild av alkoholnormen och låta två tillskruvade och tillspetsade heterosexuella stereotyper vara en hjälp för alla de som inte reflekterat över alkoholen i vardagen. Att på ett humoristiskt sätt lyfta en komplex fråga, som det är när det handlar om alla normer. Men naturligtvis räcker det inte med att bara vara feminist för att stå fri från alla former av uttryck kring sexism och kvinnohat. Jag precis som alla andra verkar i den verklighet som är.  Vägen till förändring är inte spikrak men den balansgången som jag är stolt över att IOGT-NTO vågar göra med mig i den här kampanjen kommer kanske trampa fel ibland. Men hellre att vi trampar fel men fortsätter framåt än att vi tystnar för att vi är rädda för kritik.

Med det sagt så är jag ändå förvånad över en del av kritiken mot de seriestripar som släpptes idag. Vi tolkar alla olika men det normativa tänkandet som skett när tolkningarna gjorts är märkligt. I stripen där ett fylle-sms går till chefen så har vissa tolkningar varit att chefen är man och att kvinnan sms:ar chefen för ett sent ligg. Vår tolkning är att en blöt kväll på krogen lätt gör att man sms:ar fel när man ska höra av sig till sin KK och därför hamnar i pinsamma situationer på grund av alkoholen. Att fastna i normtänk när man försöker bryta dem är uppenbarligen lätt oavsett situation.

Vi har arbetat med att ta fram en kampanj som ska räcka ett år. Under ett år ska vi följa två tecknade karaktärer som under resans gång kommer utvecklas, växa och möta en massa situationer och normer som de behöver bemöta. När vi gjort vår planering har vi sett hela året framför oss, vi har sett de olika faserna i karaktärernas ”liv” och vi har sett helhetsbilden. Vi vet vad vi vill uppnå när året är slut men den förförståelsen delas såklart inte av dem som får se kampanjen för första gången idag, och som ser serien i isolerade stripar. En kan bara tolka och döma utifrån det en har, och jag vill bara säga, vänta. Följ serien under året och se hur den och karaktärerna utvecklas. Självklart behövs input längs med vägen och det är inte säkert att vi alltid träffar rätt och då behöver vi stöttning tillbaka upp på rätt spår.