SFS i mitt hjärta

SFS i mitt hjärta

Idag åkte jag med bultande hjärta och svettiga händer till Eskilstuna. Jag hade fått frågan och tackat ja till att leda invigningen av årets stora händelse i studentsverige, nämligen Sveriges Förenade Studentkårers Fullmäktige. #SFSFUM

SFS är för mig en gammal kärlekshistoria som aldrig riktigt går över. Som en familjemedlem som jag håller riktigt kär men som också kan driva mig till vansinne. Som en klassåterträff, kul att se vad som blivit av oss men upptäcka att vi inte längre har så mycket gemensamt. SFS för mig är hat och kärlek, eller kanske snarare hatkärlek. SFS har en speciell plats i mitt hjärta, det blir ju så när en organisation har varit med och format mycket av det som är jag och mitt engagemang idag. Under min tid i SFS lärde jag känna många av de som jag idag betraktar som mina närmaste vänner, min familj. Det var i SFS jag lärde mig kontrapropositionsordningar och mötesformalia. Det var också här jag lärde mig argumentar för min sak, kanalisera mitt engagemang. Här fick jag bevis på att om vi går samman kan vi förändra. Här lades grunden för organiserade politiska jag, här växte min vilja till kamp för jämställdhet och jämlikhet mot sexism och förtryck. Här förstod jag för första gången vikten av fri utbildning och bildning betyder för ett fritt samhälle. Här lärde jag mig värdera studentinflytande inte bara som en garant för en kvalitativ utbildning utan som en av grundstenarna i en demokrati. Här förstod jag betydelsen av internationell solidaritet.

SFS är därför i mitt hjärta. För alltid. Men det var också i SFS som jag lärde mig supa på riktigt. Det höll på att sluta riktigt illa, men tack och lov är jag idag nykterist sedan flera år tillbaka. Det var i SFS som jag lärde mig att jobba för mycket, att inte vara rädd om mig. SFS kostade mig relationer, hälsa och en liten bit av min själ.

Så när jag fick äran att leda invigningen för #SFSFUM så ville jag säga allt detta. Till den rörelsen som betytt så mycket, gett så mycket och kostat så mycket. Jag vill berätta för de som är SFS idag hur viktiga de är, för samhället, för demokratin för studenterna som kommer efter. Jag ville berätta att de ska vara rädda om sig. Jag tror jag lyckade göra det.

Så med visdomsorden:

“Sup mindre, knulla mer och skit i stadgan” önskar jag SFS all lycka. Vi ses säkert igen.