Hur många Börklundare behöver svensk politik? Eller varför var MP:s tal en besvikelse

Hur många Börklundare behöver svensk politik? Eller varför var MP:s tal en besvikelse

Besvikelse  är den känslan som lever kvar efter Fridolins och Romsons tal igår i Almedalen. Jag har höga förväntningar på miljöpartiet därför blir besvikelsen så tydlig och så stor när nästan inga förväntningar infriades. Jag förväntade mig glöd, visioner, engagemang från språkrören. Istället fick jag övertydliga liknelser (Fridolin) och nervöst stakande ( Romson). Den övergripande frågan var skolan, skolan och utbildningspolitik mer generellt. Och även om det glädjer en f.d studentpolitiker att det utlovas höjningar av studiemedlet så kvarstår ändå frågan: Varför vill Fridolin bli en yngre men lika tråkig version av Jan Björklund? Mitt tips till Miljöpartiet är byt ut Fridolin mot Wallner. Romson tror jag kommer överraska senare- men jag är ledsen för hennes skull att det inte blev ett bättre tal igår. Och en fråga till? Varför i herrans namn hade de inte synkat sina tal? Romson blev på flera sätt en dålig kopia av Fridolins.

Ikväll talar Reinfeldt och jag kommer inte bli särskilt besviken. Därför här har jag inte några förväntningar. Men såklart ska det bli intressant att höra statsministern tala. Om inte annat för att se om han kan låta engagerad över något eller om allt bara är en börda och ett ansvar för Fredrik.

För övrigt noterar jag att RFSL och RFSL Ungdom har de snyggaste och finaste t- shirten. Texten ” Jag gör det bättre” gör mig varm i hjärtat.